Tryggheten inom mig

När jag ställer mig utanför mig själv och ser på mitt liv och min omgivning så kan jag lätt konstatera att omständigheterna egentligen aldrig har förändrats. Det mesta är som det alltid har varit. Det är liv. En vardag i Sverige för en sjukskriven, ensamstående, varannan-vecka-mamma i en småstad. Däremot har mitt sätt att se på livet förändrats mer än radikalt under det senaste året.

Jag är så mycket bättre på att fokusera på det som är bra och möjligheterna istället för att låta mig dras ner av motgångar. Livet är fortfarande i mångt och mycket en kamp, för det är det enda jag har kunnat hittills. Det är det enda förhållningssätt jag haft till livet som helhet under de senaste 30 + åren. Det är inte det lättaste att bryta gamla vanor, inkörda hjulspår och bergfasta övertygelser.

Men jag jobbar med det, varje dag! Många gånger jobbar jag på det helt omedvetet och först efteråt inser jag hur långt jag faktiskt kommit och hur mycket bättre jag mår nu, mot någonsin tidigare i mitt liv.

För det mesta ser jag på livet som genom en prisma, en fasettslipad med många delar. Bilderna separeras och helheten blir förvrängd, för det är så min hjärna fungerar. Det är lättare för mig att se detaljerna och då missar jag många gånger helhetsbilden. Men sen, plötsligt, lyser ljuset rakt igenom denna fasettslipade prisma och regnbågens alla färger strålar mot mig, igenom mig och jag ser bortom detaljerna och fylls av en djup känsla av frid och trygghet.

Det spelar ingen roll hur jag ser på saker och ting, så länge jag håller i minnet att regnbågen finns där, även när det är mörkt. Tryggheten finns där, inom mig. Den är aldrig beroende av någon annan. Jag själv styr över min trygghet och min känsla av lugn och frid. Och är det något som jag är mest tacksam för, som jag lärt mig under detta år, så är det just att jag alltid kommer att vara trygg, för jag har mig själv! Jag kan också konstatera att jag testat mig själv, ganska omedvetet, för att se om jag kan lita på mig själv. Och vet ni, hittills har jag levt upp till att möta upp mig själv. Jag har valt att lära av de misstag jag gjort. Istället för att piska mig blodig över mina felsteg har jag valt att be om förlåtelse och lära mig något nytt om mig själv och mitt liv.

Jag går på min väg med min egen karta och följer min inre röst. Jag lyssnar på magkänslan och väljer att lita på den och livet har blivit så mycket lugnare i det stora hela.