COPM (Canadian Occupational Performance Measure)

För några månader sedan fick jag kontakt med en alldeles fantastiskt underbar arbetsterapeut genom Alinderska  som kom hem till mig för att vi tillsammans skulle hitta sätt att kunna få en bättre struktur på vardagen och för att jag skulle kunna hitta bättre sätt för att bunkra lite mer energi.

Tillsammans har vi arbetat med ett verktyg som heter Canadian Occupational Performance Measure som är ett "semi-strukturerat instrument där arbetsterapeuten intervjuar klienten/patienten för att hjälpa dem att själv kunna identifiera problem, gradera dem i prioritetsordning och fastställa mål att uppnå. COPM-instrumentet är användbart vid olika funktionsnedsättningar, oberoende av t ex ålder, kön och genus. Den insamlade informationen är relevant för individens fortsatta arbete tillsammans med arbetsterapeuten, klienten/patienten får själv identifiera och välja vilka dagliga aktiviteter de har svårast att utföra. Med COPM får arbetsterapeuten möjlighet att analysera klienten/patientens kulturella, sociala och fysiska miljöer. De mäter klienten/patientens resultat genom att göra om bedömningen vid en senare tidpunkt. Detta är en tillförlitlig metod, som avslöjar om förbättringar inom de valda aktiviteterna har gjorts och om målen har uppnåtts." (Kopierat från Wikipedia)

För min aspiga hjärna så var detta ett perfekt verktyg! Tillsammans kartlade vi aktiviteter på olika plan i vardagen och livet och poängsatte hur det fungerade då för att senare (det var tanken) formulera mål med de områden jag tyckte var viktigast att förbättra. När vi så hade kartlagt aktiviteterna. Detta tog 3 tillfällen med två veckors mellanrum mellan mötena och satte oss ner för att fundera över handlingsplan för förbättring så började jag inse att jag omedvetet redan tagit tag i det mesta som för mig var sådant som jag var mindre nöjd med. Omedvetet hade jag hittat andra strukturer och provat olika sätt att förbättra min vardag utan att ens märka det.

Så vi skuttade direkt vidare till utvärderingen. Den gick till så att vi valde ut 5 olika aktivieter som vi poängsatte utifrån utförande och tillfredställelse/nöjdhet då och nu. Sen räknade vi ut ett snitt på den poängen och fick ut poäng på utförande då och nu samt hur nöjd jag var då och nu. Det är där det plötsligt blev mätbart och påtagligt för mig hur stor skillnad det är på mitt liv för några månader sedan och nu. Från ett snitt på 2,8 poäng på nöjdhet (tror jag det var) till fantastiska 7,6 poäng nu fick jag något att kunna ta på. Ett tydligt bevis på helhet, på ökad livskvalitet! Något som för mig är totalt omöjligt att se annars när jag är så insnöad på detaljerna.

Visst har jag inom mig känt att livet är lite lättare och att det alltid, hur dålig dag jag än har, ändå finns en underton av positivt hopp och förväntan inom mig. Men jag har inte kunnat "ta på det", sätta fingret på vad det är eller själva helheten i det. Så det här verktyget rekommenderar jag starkt!

Några exempel på det som förbättrats i mitt liv är bland annat att jag klurat ut en strategi för hur jag ska hantera ombyggnaden av Maxi och den ångest som är kopplad till besök i butiken. Jag har åkt dit ibland utan inköpslista i syfte att bara utforska affären och få med mig några få varor som jag kommer ihåg och som jag upptäcker på vägen när jag går runt där. Sen har jag även kontakta biståndshandläggaren för att få en tillfällig insats från boendestödet med en person som följer med som stöd när jag ska storhandla.

Jag slutade använda mitt kedjetäcke för ett tag sen när det blev för varmt att sova med det men då fick jag tipset att använda det kortare stunder under dagen när jag har små återhämtningspauser och ligger och läser eller vilar.

Med på min lista över viktiga saker jag ville förbättra i livet var att kunna ha orken att uppta arbetet med Insyn igen och förhoppningsvis kommer jag snart igång igen, planen finns där och det känns hoppfullt. Jag har också planerat att börja med mitt målande/ritande till hösten på Freja som ingår i Alinderskas dagverksamhet.

Någonting fundamentalt har förändrats inom mig och jag VILL saker igen. Det handlar inte om ren och skär överlevnad längre. Jag har mål och drömmar och har tagit små steg i rätt riktning för att förverkliga dem samtidigt som jag lyckats få en bättre balans i vardagen med en struktur som, för det mesta, fungerar rätt skapligt. Jag är nöjd över mig själv och stolt över mina framsteg!

Jag vill ge denna dagens finaste ros till en underbar arbetsterapeut! Tusen tack Kerstin för all din hjälp!