måndag 5 januari 2015

Ett nytt år och rutiner

Så har återigen ett år passerat och ett nytt inletts. Livet har sin gilla gång och det väntar inte på någon.

Storhelger, för mig, är ett enda kaos. Alla väl inarbetade rutiner faller som ett korthus. Om jag förstått saken rätt så är just rutiner något som för de flesta behöver arbetas in en gång och sen sitter de. Även om de bryts ibland och faller runt semestrar och helgdagar. När vardagen åter är tillbaka så faller man in i de rutiner man hade innan. Det känns extremt lyxigt för mig.

För mig är det precis tvärtom. Jag får jobba häcken av mig för att få vissa rutiner att fungera och sen när det är skollov, storhelger eller semestrar så faller rutinerna. När det sedan är dags för vardag igen så måste jag börja om på noll med att jobba in rutinerna igen. Och det tar sin lilla tid. Det är inget som bara automatiskt faller in i livet utan något jag måste kämpa med. Det tar energi och kraft. Ändå är det just rutiner och en kontinuitet som får mig att må bättre och vara mer balanserad. När jag vet hur dagarna kommer att vara, mer eller mindre. Då blir det mindre kaos i skallen.

Så just nu ligger mitt fokus på att få in rutinerna igen. Att beta av dom en efter en och få det att fungera. Att göra vissa saker på vissa dagar i en viss ordning, har jag upptäckt, är något som underlättar.

Till exempel så hänger disk, akvarium och vattna blommor ihop för mig. Jag behöver diska upp så att jag har diskbänken fri så jag kan ställa mina orkidéer i diskhon och vattna dem där. Jag vattnar dem med akvarievatten (det ska visst vara väldigt bra gödning). Om jag bara vattnar blommorna eller bara tar akvariet så känns det fel. Då känns det som jag missat något.

Att städa, gör jag också i viss ordning för om jag avviker från ordningen så finns det stor risk att jag missar något på vägen.

Alla såna här vardagliga saker behöver jag tänka igenom och göra i viss ordning och det är aldrig något som per automatik fungerar. Jag måste lägga mycket fokus på att få det gjort och få med alla delar.

Bara under tiden jag skrivit detta inlägg har jag märkt att jag gått ifrån och helt glömt bort att jag höll på att skriva. Innan så ringde telefonen och under tiden jag pratade så märkte jag att tvättmaskinen var färdig och så började jag hänga tvätt när jag kom på att jag ju satt här och skrev innan. Jag har också kommit på, under den här tiden, att det nog är lunchdags och att jag borde ställa mig och laga mat.

Inget av det här faller in som en naturlig del i dagen. Jag blir lika förvånad varje dag när jag upptäcker att jag är svimfärdig och att jag borde ha ätit för länge sen och så står jag där och behöver börja fundera på vad jag ska laga för mat.

När jag har mina barn hemma så fungerar mat och sådant klockrent. På något sätt har jag fått in det så det sitter som en smäck. Mattiderna är ristade i sten då. Men inte när jag är ensam...

Nähä, om jag skulle ställa mig vid spisen då, innan jag tuppar av...

Jag önskar er alla en god fortsättning och ett fantastiskt 2015!


2 kommentarer:

  1. Måste bara säga att du kämpar oerhört:) jag blir taggad av dig, du ger verkligen av dig själv i det du skriver. Tänkte på en mening att "mattider är ristade i sten" men att de inte funkat när du är själv, jag upplever samma sak, fast inte med mat utan med andra rutiner. Man kan inte förstå att man fixar saker när man ska göra det för någon annan och när man är ensam sen så är man fast som en sten". Det är nog det svåraste för i alla fall min omgivning att förstå att man inte kan fixa samma sak själv fast på en annan plats. Jag önskar att fler skulle förstå och acceptera men framförallt respektera, de skulle vara mycket lättare, nu får man sålla bort vissa vänner eller träffa dem mindre än vad man brukar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag försöker ge så mycket jag kan av delar av mig själv i bloggen. Om jag är öppen och ärlig med hur det fungerar för mig så kan det kanske hjälpa andra också, tänker jag. Kommentarer som din och andras får mig att inse att det jag skriver om faktiskt gör skillnad och bidrar med något och då blir jag än mer taggad att skriva vidare :-) Så tack, fina du!

      Radera