TACK!!!

Jag vill med detta inlägg framföra mitt allra ödmjukaste TACK! Till alla ER som så kärleksfullt uttrycker er uppskattning för mina ord! TACK! Jag hittar inte ord för hur rörd och glad jag blir av alla fina ord och positiv feedback!

Ett av syftena för bloggen är just att vara en liten ljuspunkt i tillvaron, en knytpunkt för reflektion, kärlek och tacksamhet! En positiv zon!

Jag har en liten rolig "fundering" kring just "positiv". Jag ser mig som smittad av ett obotligt virus som kallas "B Positive" (Be Positive = var positiv). Det är väldigt smittsamt och sprids som en löpeld och är alltså helt obotligt. (Låt oss hoppas att det aldrig upptäcks något botemedel *blink blink*)
Eftersom jag blivit smittad så ser jag det som ett av mitt livs syften att sprida vidare och dela med mig av glädjen och det positiva!

Jag kan också passa på att göra lite reklam för min egen sida på Facebook som heter Positive Zone och om ni har Facebook och vill ha lite positiva bilder och tänkvärda ord på engelska så får ni gärna gå in och "gilla" själva sidan!  Positive ZONE 

Detta är bara början, gott folk! Här ska spridas solsken och värme! Jag kan göra det, jag vill göra det och jag känner djup tacksamhet för att jag får göra det och att det fungerar!

"Negativa" känslor

Under utbildningen fick vi lära oss en hel del om det som vi uppfattar som negativa känslor. Jag talar om "ilska", "frustration", "ångest", "irritation", "oro", "inre rastlöshet" osv...

Ett mycket intressant faktum är att upplevelsen av en känsla faktiskt bara "lever" i 90 sekunder, av sig självt. Ger man den däremot näring genom att gå upp i själva känslan så kan den fortsätta hur länge som helst. Detsamma gäller ju givetvis för de känslor som vi upplever som positiva. Om vi är glada och lyckliga och fortsätter att ge dessa känslor "näring" genom att göra allt det som gör oss mer glada och lyckliga så fortsätter ju den känslan!

Visst är det härligt!!!

Något som många däremot saknar kunskap om är att ALLA känslor som vi upplever, är signaler inifrån som talar om något för oss. Om vi upplever obehagliga känslor så är det för att vårt inre, febrilt, försöker tala om för oss att någonting inte står rätt till... Känslan i sig är totalt ofarlig, det är en signal om vad vi behöver göra för att må bättre.

Min tidigare upplevelse av negativa känslor har varit att försöka fly ifrån känslan. Själva känslan har skrämt mig något oerhört och jag har gjort allt i min makt för att döva den. Det säger ju sig självt att det är dömt att misslyckas eftersom vårt inre är så fantastiskt på att med alla medel rädda oss, hålla oss vid liv och få oss att må bra! Det kanske låter lite märkligt, med tanke på att just ångest, till exempel, är en väldigt skarp och obehaglig känsla som har en tendens att överrumpla oss och skrämma skiten ur oss när den sveper in som nattens mörker i en djup och läskig djungel.

Numera har jag ett helt annat förhållande till alla mina känslor! Så fort jag upplever en obehaglig känsla, som är motsatt till glädje och lycka så stannar jag upp och lyssnar inåt. Jag stannar upp helt och lägger all fokus jag bara kan på här och nu! Allt för att ge mitt inre system en möjlighet att förmedla vad det är jag behöver förändra eller korrigera för att åter komma i balans.

Jag kan lova er att denna metod överträffar ALLA mediciner och annat som jag tidigare provat.

Varje dag upplever jag fortfarande känslor som upplevs som obehagliga. Min tillvaro är inte idel ljus, glädje och lycka i den bemärkelsen att jag sluppit ifrån "ångest", "oro", "frustration", "irritation" osv... Jag skulle kunna säga att de numera är just "bara" känslor och att det är jag själv som bestämmer hur jag förhåller mig till känslorna och vad jag ska göra av dem. Eftersom jag väljer att se dessa känslor som signaler på att jag har "tappat" bort min egen väg, lite grann, så är känslorna positiva trots att upplevelsen är obehaglig.

Det är som att lägga handen på en varm spis. Smärtan påminner mig om att ta bort handen för att skydda mig från brännskador.

Jag kan antingen välja att ta bort handen/lyssna till vad känslan bottnar i ELLER fortsätta pressa handen mot plattan/gå in i själva känslan och missa signalen om att något behöver göras för att skydda i mig.

Hänger ni med?

Så med önskan om en fortsatt härlig tisdag med många insikter och lärdomar ska jag nu återgå till min korrekturläsning...

Mycket Märklig Tanke

Tänk om Eva valde att äta av visdomens äpple just för att hon insåg att hon ville kunna ha en valmöjlighet i sitt liv? Och att visdomen bottnar i att välja det som är rätt, ärligt och kärleksfullt i livet? Adam hade ju också ett val... Han kunde lika gärna ha skippat att äta av äpplet men valde att äta av det, han också...

Bara en liten tanke sådär...

Terapi och sjukskrivning

Ja, jag vet! Inte så roligt ämne att diskutera. Icke desto mindre ett väldigt aktuellt ämne i mitt liv just nu. Tro det eller ej, även detta är positivt!

För ett tag sedan beskrev jag hur jag påbörjat en terapiform som heter EMDR.
Första sessionen var för 3 veckor sedan, på onsdag. Veckan efter var första kursveckan på NLP practitioner och förra onsdagen var andra terapisessionen. Redan innan onsdagen, förra veckan, så hade jag mina aningar om vad vi skulle komma fram till.
Psykologen och jag pratade en stund och sedan brast hon ut i skratt och konstaterade mest att jag är färdig med terapin. Precis som jag redan visste, inom mig. Vi hann i princip aldrig påbörja terapin, innan jag var klar, med andra ord!
Så någon klok och bra utvärdering kan jag egentligen inte bistå med just i detta fall. Vad jag kan säga däremot är att EMDR är lite som KBT med inriktning mot PTSD (post traumatiskt stress syndrom) fast mer "fritt". EMDR kallas även, ögonterapi.

Sjukskrivningen då... Jo, jag är sjukskriven fram till mars månad detta år. Därefter har jag faktiskt bestämt att det är färdigt! Jag anser mig fullkomligt arbetsför, fram tills dess. Visserligen är mitt inre fortfarande att klassas som "utbränd", jag har ju trots allt i 35 års tid varit ganska hård mot mig själv och krävt omöjliga saker av min kropp och mitt psyke. Nu tänker jag ju lite annorlunda, om man säger så... Första prioritering för mig är jag själv och mitt välmående! Sjukskrivning är därmed helt meningslöst eftersom jag anser mig vara friskare än frisk!

Det som däremot ställer till med utmaningar i mitt liv är just samhällsstrukturen och alla fyrkantiga och omänskliga regler och rutiner.

För närvarande betalar jag en väninna 120:-/dag för att hon ska köra mina barn till och från förskolan. Eftersom min ekonomi är mindre bra just nu så har jag endast råd med 3 dagar/vecka på förskolan för mina barn. Så runt 18 timmar/vecka har jag, varannan vecka, att vara 100% arbetsför.

Att jag skulle kunna arbeta 40 timmar/vecka, varje vecka.... Ja, det förstår ni ju själva att det inte blir så lätt.

Så, hur vår kära regering har tänkt sig att detta ska vara möjligt, är för mig något knepigare att förstå. Nu är det ju väldigt smidigt för samhället, just i detta fall, att jag "lider" av ADHD och Asperger eftersom dessa diagnoser de facto gör att jag är lite snabbare och har en hög intelligens. Det är liksom det som är ADHD och Asperger för mig. Jag har lite högre kapacitet än många andra och vissa förmågor som allt fler och fler numera föds med!

Så, att klara av 100% arbete på 18 timmar/varannan vecka, kommer att vara lätt för mig. Jag får ju helt enkelt starta eget och bli egen företagare vilket är precis det jag är inne på!

Mitt mål med livet är att hjälpa andra att hitta sin egen väg till lycka och glädje i livet, skriva "självhjälps"-böcker och åka runt och föreläsa! Jag vet att jag kommer att lyckas med det och jag vet redan hur underbart tillfredsställande och tacksamt detta kommer att vara!

Härmed önskar jag er alla en fantastisk måndag och ska återgå till korrekturläsning av mitt manuskript så boken kommer i tryck!

Ordets makt

Under NLP kursen pratade vi mycket om hur hjärnan tolkar olika ord. Idag vill jag berätta om ordet "inte". Ordet "inte" är ett ord som hjärnan omöjligen kan greppa. Det går helt förbi hjärnan när vi använder ordet "inte".

Har ni tänkt på hur det blir, när man säger till barn att de "inte ska spilla", "inte ska ramla", "inte ska ta på en varm platta" osv... Barnen blir som radiostyrda bilar och gör precis det som man sagt att de "inte" ska göra. Detta är just för att hjärnan helt enkelt saknar en koppling till just det ordet.

Idag provade jag denna kunskap på min dotter, som snart fyller 6 år. Hon sa till mig att hon inte kunde somna, varpå jag lugnt och samlat förklarade för henne att det var helt okej och precis som det skulle vara. Sedan bad jag henne lugnt och kärleksfullt att bara slappna av, ta djupa härliga andetag och föreställa sig skog och natur, höra fågelkvitter och annat OCH att hon skulle koncentrera sig på att INTE somna...

Sedan gick jag och lade mig i ett varmt och härligt bad. I vanliga fall så brukar hon ligga vaken när jag kliver ur badet. Idag sov hon som en sten!

På just detta sätt kan man "lura" sin egen hjärna också genom att tänka "Det är inte så lätt" istället för att tänka "Det är så svårt". Eller "jag mår inte så bra" kontra "jag mår så dåligt". Smaka på meningarna. Känn skillnaden i känslan som finns inom dig beroende på vilken av meningarna du säger. För närvarande genomgår hela mitt språkbruk en radikal förändring.

Samma sak gäller för ordet "försöka". Att "försöka göra" någonting är lika med ingenting. Antingen så gör man eller så gör man inte. När man lägger till "försöka" i något man säger så har man redan där ställt in sig på att misslyckas eller att överlämna skeendet till "ödet". Säger man istället att man ska "göra" så ökar chanserna märkbart att lyckas direkt.

Lägg märke till hur just dina tankar går och vilka ord som kommer över dina läppar under en dag. Hur är din inre monolog och din yttre dialog? Skulle det kanske till och med kunna vara helt okej att prova med någon liten förändring av orden du använder? Försök, vetja! Du har ingenting att förlora och allt att vinna!

Med önskan om en underbar helg och mycket positiv förändring i just Ditt liv!

Vetlanda Kommun

Ilska som drivkraft är ganska effektivt emellanåt! Just nu finns räcker inte svordomarna till för att uttrycka det jag känner för omsorgsförvaltningen, socialförvaltningen och barn och utbildningsförvaltningen i Vetlanda Kommun. 

Lokaltrafiken här i kommunen är så bedrövlig att det skulle ta mig runt 3-4 timmar per dag i resväg, med buss, för att ta barnen till och från förskolan de går på. Jag skulle heller inte kunna passa in tiderna för start och slut på förskolan. Jag kände redan i december att jag ville och orkade ha barnen varannan vecka igen och tyckte att jag var ute i god tid ändå, och tänkte att en bra början för växelvis boende var efter jullovet i januari.

I december kontaktade jag omsorgsförvaltningen för att höra om jag kunde få stöd med transport till och från förskolan 15 km bort för mina barn så att jag kunde ha dem hos mig varannan vecka. De hade inget sådant stöd att erbjuda enligt sin lagstiftning. De hänvisade mig till socialförvaltningen. Jag kontaktade socialförvaltningen, runt Lucia, för att se om de kunde hjälpa mig att lösa detta dilemma. Efter nyår, hade jag fortfarande inte hört ett knyst från dem, så jag sände en påminnelse om min förfrågan. Ytterligare en vecka senare började mitt tålamod tryta så jag skickade ett lite mer "bitskt" mail där jag ifrågasatte vad det var som tog sådan tid. Fick då till svar att de inte kunde hjälpa mig heller och att de hört talas om att någon fått hjälp med transport till och från förskola av barn och utbildningsförvaltningen. Jag tog ett djupt andetag och kontaktade ytterligare en person med min förfrågan. Den mailkontakten fick mig att helt tappa hakan. Ett så otrevligt bemötande har jag sällan upplevt, måste jag erkänna. Fick bara korta, huggiga, svar där jag meddelades att "Tyvärr ingen förvaltning står för transporten till och från förskolan."

Till saken hör att en av mina närmaste väninnor har erbjudit sig att köra 10 mil om dagen för att få mina barn till och från förskolan under de veckorna jag har dem. Dessvärre blir den kostnaden alldeles för stor för mig, så det är inte ett alternativ i dagsläget.
Förskolan som barnen går på hävdar bestämt att barnen behöver ha sin tid på förskolan för att må bra.
Socialförvaltningen hävdar att de utgår ifrån barnens bästa i alla lägen och arbetar för att hitta lösningar där barnens bästa går i första hand.

HUR går det ihop med verkligheten???!!!

Själv har jag mina prioriteringar kristallklara för mig! Barnen och jag behöver ha varannan vecka tillsammans!!! Då får jag helt enkelt ha dem hos mig på heltid varannan vecka och hoppa över förskoleverksamheten för barnen de veckorna! Vad jag ska leva av de veckorna, det vete sjutton! Min sjukskrivning går ut inom kort och jag har för avsikt att återgå i arbetsfört skick. Fast om jag har barnen hos mig varannan vecka och ska ta hand om dem så är jag inte tillgänglig för arbetsmarknaden under den tiden...

>Som sagt... Det finns inte tillräckligt många svordomar på denna planet att täcka in vad jag känner för byråkrati och speciellt den svenska, just i detta fallet! Snacka om att göra sig osmidig och försvåra livet för ensamstående föräldrar som gör sitt yttersta för att skapa en trygg och stabil uppväxtmiljö för sina barn!

FY!!!!! Utmaningar i all ära.... Vetlanda Kommun tar priset, alla gånger, på att vara den knöligaste och taggigaste utmaningen hittills!

Fördelen med ADHD

När jag nu står här, mitt i livet, och inser fullt ut vilken magisk och unik individ jag är med alla de egenskaper jag har.... Så har det slagit mig att en av mina största förmågor i livet är just kapaciteten som ADHD innebär! När jag nu ändå står här med ADHD så kan jag ju lika gärna göra det bästa av det så det rasslar om det, tänker jag! Istället för att se mig själv som funktionshindrad så väljer jag att se mig själv som "gifted" som är amerikanernas sätt att se på ADHD. Jag har en gåva, en förmåga, som ger mig möjligheten att göra saker på ett annat sätt än många andra, som visserligen avviker en del från "gängse normen" samtidigt som det är helt rätt för just mig! Självklart tar jag tillfället i akt nu och lever ut min fulla potential och förutsätter framgång och stegar ut i livet med öppen famn och vetskapen om att jag kan och att jag är så modig och stark!

Jag såg en bild på Facebook idag där jag riktigt kände hur glädjen och barnet i mig svävade av lycka och det var en bild på Pippi Långstrump och ett citat av henne :"Det har jag aldrig provat, så det klarar jag säkert!" Och jag kände bara en våg av lyrisk lycka svepa över mig och insåg hur otroligt mycket det finns som jag ännu inte provat och nästa tanke blev följaktligen: VAD ska jag klara av idag, av alla dessa ting jag aldrig provat?!

Nedan följer ett par bilder från min magiska kursvecka! Vi blev bjudna av Anneli, som driver Eriksgård med alla skogsupplevelser, på en förtrollande slädtur genom Bullerby-idyllen Fjälster, sent en kväll. Nerkrupna under varma ullfiltar, frost som nöps i kinderna, ljudet av hästhovar mot snön och de trygga andetagen som bara hästar har och den härliga doften av varm häst i kombination av uppfriskande vinter och snö.

Varje dag avslutades med en stund vid köksbordet, hos Annelie, där vi under glada skratt, reflektion och funderingar sammanställde en mindmap över alla kunskaper vi insupit under dagen. Veckans sista uppgift var att göra en mindmap över hela första veckan! Den sitter nu väl placerad på min sovrumsvägg där jag ser den varje kväll innan jag somnar och varje morgon när jag vaknar!

Jag vill bestämt framföra för just Dig som läser min blogg att NLP Practitioner är en kurs som ALLA skulle ha stor glädje och nytta av att gå!

På hemsidan Nyckelcoach, kan Du läsa om vad NLP Practitioner innebär och vilka fantastiska verktyg Du kan få under en sådan kurs som kan bidra och hjälpa just Dig  förändra ditt liv till det bästa, om det känns som att det vore något för just Dig!

Som avslut på detta inlägg vill jag även dela med mig av en bild jag hittade på Facebook som jag tycker är helt sann och på ett väldigt olympiskt vis sammanfattar min egen inställning till livet som helhet!

Magiska veckan!

NLP Practitioner kursen hålls av coacherna Lisbeth Börjesson och Anette Alsterå som ni kan kika på närmare här.
Vi var på en gård som heter Eriksgården i Vimmerby som även erbjuder Skogsupplevelser, som ni kan titta närmare på här.

Det finns egentligen inga ord för att beskriva det fantastiska jag fått uppleva och de magiskt underbara människor jag fått möta under veckan!

Vi är 7 deltagare och 2 coacher. Vi har skrattat, skrattat, skrattat, dansat, skrattat, kramats, masserat varandra, kört avslappningsövningar och fått oerhörda mängder kunskap inkört i hjärnan!
Varje morgon klockan sju började dagen med ett yogapass, därefter en morgonpromenad ute i det fria som var allt annat än en vanlig promenad!
Vi har peppat oss själva och varandra, övat på primalskrik, tjutit i högan sky av skratt, tumlat runt i snön och åkt slätdtur!

Jag har bokstavligt talat träningsvärk i magen av allt skrattande!

Från 7 på morgonen till sent, sent på kvällen har vi insupit kunskap och övat våra nyfunna färdigheter på varandra! Vi har dessutom erbjudits coaching av våra coacher under kvällstid och jag kan inte ens där börja beskriva i ord all magi jag upplevt!

ALLA borde gå en NLP practitioner-kurs!!!

Oanade djup i det mänskliga psyket, både på medvetet och omedvetet plan har utforskats och bearbetats...

Jag har gått från insikt till insikt och lärt mig så mycket och ser fram emot nästa kursvecka, om 4 veckor... Jag ser fram emot det med sån glädje och förväntan att jag knappt vet hur jag ska bärga mig tills dess!

Jag känner sådan djup tacksamhet och vördnad inför allt det jag får vara med om för närvarande att det verkligen inte går att beskriva i ord...

Min bok kommer ut till försäljning i pocket, senast den 22 mars i år, har jag bestämt och arbetar med det målet i sikte. Manuskriptet ligger ute hos vänner för korrekturläsning för närvarande och jag väntar med iver på konstruktiv feedback! Det är bara början, vill jag lova! Tanken är att börja marknadsföra boken och även påbörja föreläsningar där jag får möjlighet att dela med mig av den enorma kärlek jag känner samt hjälpa till att sprida hopp och ljus i denna värld bland människor som verkligen behöver det och behöver få höra att ALLA kan och hur "enkelt" det verkligen ÄR! Min bok är startskottet för att med kärlek och glädje skapa det liv jag vill leva! Från och med nu kommer jag även att ha mina barn varannan vecka igen! Det ser jag fram emot med sådan iver och glädje att det pirrar i hela kroppen på mig!

Snart...

Alldeles snart, inom en liten, kort stund... Då kommer jag att skriva ett jätteinlägg om min vecka på NLP-practitioner kursen! Dock inte just idag, för jag behöver tid för återhämtning och förberedelse för det största jag ska göra, hittills, i mitt liv.... Jag ska ge ut en BOK!!! Ja, ni läste rätt! Jag har sammanställt utvalda inlägg från bloggen och genomfört en löpande dokumentation i realtid över de 4½ månader av mitt liv som jag ser som mitt uppvaknande!!!

Så ha tålamod med mig och håll ut en liten stund... Så ska jag sedan berätta om allt det fantastiska jag fått uppleva på en endaste liten vecka!

Det inre barnet

"Det är i det lilla som jag finner det stora
Det är i det  tysta som jag finner min melodi
Det är i det mörka som jag finner mitt ljus
och det är i mitt hjärta som jag finner mig själv."
(källa: http://www.minervas.se/text1_23.html)

Imorgon bär det av, mot den ännu ljusare framtiden som väntar mig! De senaste dagarna har varit väldigt omtumlande, för att inte säga intensiva.

I arbetet med att börja rota runt i mitt inre barn så bubblar det upp massor till ytan som jag inte ens i min vildaste fantasi kunde tänka mig var möjligt! Det känns, OJ! Det river, sliter, gråter, slåss, tjurar... Trots det så kan jag ändå mitt i allt se att detta är positivt! Detta är bra! Detta är resan mot läkning, mot att få sörja färdigt och bli hel i mig själv!

Just för att allt detta kom så oförberett så har jag just nu inga strategier för att handskas med det som dyker upp och paralyserar mig. Dock är jag övertygad om att min förestående kurs kommer att ge mig verktyg och kunskaper som jag verkligen behöver för att stå starkare och stabilare i denna del av min egen resa!

Jag ser trots allt hur helheten i sig är där. Jag ser pusselbitarna, processerna som pågår, mötena som triggar och skapar reaktion, som väcker frågor och rör om riktigt rejält i grytan.

Och jag vet ju så väl, att det är såhär det ska vara för mig. Intensivt, passionerat, stormigt! Jag behöver få ett helt berg i skallen på en gång för att jag ska agera och reagera. Jag står fast i förvissningen om att jag ÄR enad i mig själv såpass bra att jag kommer att klara även detta med galans! Jag har en såpass grundad fristad inom mig att jag tryggt kan krypa in där och vila en stund mellan varven.

Jag vet också att jag i allt detta inte tillåter mig att "skadas" av något utifrån längre. Jag lyckas dock med att göra det själv med jämna mellanrum, men även detta har jag verktyg för. Mer kärlek inåt, mer förståelse och förlåtelse. Jag håller på att lära mig, jag vet inte bättre just nu och jag lär mig mer hela tiden.

Jag är mitt stadigaste stöd, min ömmaste famn, min tryggaste klippa! Jag vet det nu och det är jag så tacksam för!

För att avsluta så vill jag bara citera Karin Boye "Visst gör det ont när knoppar brister..."
Ja, det känns... Precis som det känns, att föda barn... Det är bra! Det är precis som det ska vara och OJ vad mycket bättre det kommer att bli!!!

Magiskt och okonventionellt!

Absolut! Igår var en MAGISK dag! Igår började jag med en terapiform som kallas EMDR hos min psykolog. Vad det är, kan ni läsa om här!
Under första terapisessionen fastställde vi en "trygg" plats, mentalt och gick tillbaka i minnet och letade upp ett av mina första minnen som gjorde "ont" i hjärtat. Det minne som dök upp var totalt oväntat, så laddat att jag bröt ihop och ett minne som jag helt glömt bort/förträngt.

Jag var minst sagt förvånad över det.

Jag hade inte sovit någonting natten innan och föll helt tillbaka i gammalt självdestuktivt tänk och agerande och var totalt chockad över det själv. Jag förstod inte alls vad det var som hände mig. Efter mycket kloka ord från min underbara coach så insåg jag att det var mitt undermedvetna som försökte "skydda" mig från det "otäcka" i att börja rensa ut "gammalt skräp" för att få plats med mer positivt och mer visdom.

Väl hemma igen bestämde jag mig för att leta reda på någon form av guidad meditation för att läka sitt inre barn, eller något liknande. Jag snubblade över en meditation på Spotify och tänkte att jag testar och ser vad som händer.

Inte nog med att jag hittade det inre barnet, jag insåg aldrig HUR osäkert och rädd hon var. Meditationen var magisk! Mötet med mig själv som barn och möjligheten att knyta banden till henne och plocka in henne i mitt hjärta och älska henne, var helt obeskrivbart! Det finns inte ord för hur underbart det kändes. Jag grät av lycka och kunde äntligen tala om för mitt inre barn att det är bra nu! Och kärleken sen! Som bara exploderade inom mig och som bara sprider sig mer och mer utåt! Så häftigt!

När jag ändå höll på med det så tänkte jag att jag lika gärna kan passa på att göra samma sak för den vuxna kvinna jag har varit, som gått igenom så mycket och som trots allt, hela livet trott att hon inte är värd att älskas av andra, precis så som hon är. I just den resan vet jag faktiskt inte ens själv hur jag gjorde, om jag ska vara ärlig. Jag vet bara att jag i en mycket enkel och improviserad ceremoni, precis innan ett varmt bad, stod där framför spegeln och lovade mig själv evig trohet i nöd och lust bortom döden och såg mig själv rakt i ögonen under tiden! Jag menade varenda ord och jag riktigt såg i mina ögon hur "jag" äntligen kom fram!

Ja, ni läste rätt! Visst är det totalt okonventionellt?! Men helt rätt för mig och det mest magiska jag upplevt i hela mitt liv, jämte mina egna barns födelseögonblick!

Några gånger har jag genom enkla övningar hjälpt vänner att hitta till sitt eget inre ljus och det är lika underbart varje gång att se hur "DE" plötsligt ÄR där, i ögonen. Det börjar lysa och man riktigt ser hur den inre människan dyker upp där! Det är magnifikt! Jag har gjort så att jag ställer dem framför en spegel och ber dem se sig själva i ögonen och säga "hej" till sig själva! Det ögonblicket är också magiskt och så vackert! Igår såg jag "mig" för första gången, fullt ut! Jag fick en aning om den hela människa jag kommer att vara och jag är så otroligt lycklig över detta!

Säkerligen skulle mer än en människa säga att jag är helt tokig, schizofren och fullkomligt galen... Men det bryr jag mig verkligen inte om! Jag är JAG! Det är sådana här saker JAG gör och som gör mig HEL! Det finns bara en jag i hela världen!

Att stå inför en spegel och se sig själv djupt i ögonen och säga till sig själv "Jag älskar dig!" är något av det mest värdefulla man kan göra!

Det finns en metod som härstammar från Hawaii där man med 4 små meningar kan starta positiv förändring och processer i ALLT i hela sitt liv. Genom att tänka på det som är bekymmersamt för en och sedan upprepa, som i ett mantra:
Jag älskar dig!
Jag är ledsen!
Förlåt mig!
Tack!

Sätter man igång energier som är så bra och så rätt!

Ja just det ja... Sedan igår är jag också helt medicinfri!!!!! Jag har länge gått och funderat på hur jag ska göra men nu har jag äntligen bestämt mig. Inga fler mediciner för mig just nu! Jag mår fantastiskt!!!!!

Att förändra världen...

En insikt som jag kommit till är att jag inte kan förändra världen utifrån. Jag kan inte förändra situationer eller omständigheter utanför mig. Det enda sättet att skapa en förändring i världen är att förändras själv. Genom min inre resa ser jag allt tydligare att jag inom mig är gränslös! Ju mer jag strävar efter att vara fullkomligt tillfreds och i balans i mig själv, desto större förändring kommer jag att kunna bidra med i världen. Att bli den  "jag", jag är född att bli, är min väg till att förändra världen...

Att sträva efter att känna kärlek och ömhet i allt jag gör är mitt mål. Att låta förmågan att älska, expandera, till den omfattningen att jag bemöter hat, ilska, ondska och alla andra destruktiva känslor med ren kärlek och en god och ärlig avsikt! Det vet jag att jag kan! Jag tränar på det varje dag! Jag upptäcker i mig själv att jag automatiskt "skyddar" mig med min egen kärlek när jag står inför situationer där jag känner motsatta känslor.

Vissa situationer är lite mer laddade och inte så lätta att hantera och då tar jag ett steg tillbaka istället och släpper det så länge, jag tar det när tiden är inne för det.

Exakt vid rätt tidpunkt i livet har jag nu blivit erbjuden en otrolig chans! Jag har blivit erbjuden att delta i en grundkurs i NLP, "NLP Practitioner".

"NLP är en beteende-psykologisk modell som bygger på studier av skickliga professionella kommunikatörer och deras sätt att skapa förändring genom sin kommunikation. " (källa: www.nlp.se)

I en hel vecka kommer jag att få lära mig så mycket från morgon till kväll att jag inte ens kan föreställa mig vem det är som kommer tillbaka hit, efter det. Jag vet däremot att det kommer att vara så bra och så rätt! Jag ser fram emot denna enorma möjlighet att få utvecklas och få ännu fler verktyg så jag kan hjälpa mig själv och andra i min omgivning på det allra bästa och finaste sätt som finns! Genom kärlek och harmoni!

Om Självkännedom

Nedan följer ett citat från "Profeten" av Khalil Gibran som har berört mig djupt, som jag vill dela med mig av till er!

En man sa: "Tala till oss om Självkännedom. Och han svarade och sade:
"Era hjärtan känner i sina tysta djup dagarnas och nätternas hemligheter.
Men öronen törstar efter ljuden av ert hjärtas kunskap.
Ni vill vidröra era drömmars nakna kropp. Och det är riktigt att ni bör få det.
Er själs dolda källåder måste av inre nödvändighet stiga uppåt och porlande söka sin väg mot havet; och skatten från era omätliga djup ska ligga avtäckt inför era ögon.
Men väg inte er okända skatt på våg och sök inte pejla djupet av er kunskap med sond och lod.
Ty ert jag är ett hav, omätligt och utan gräns.
Säg inte: "Jag har funnit Sanningen" utan hellre: "jag har funnit en sanning."
Säg inte: "Jag har funnit själens väg''", säg hellre: "Jag har mött själen vandrande på min stig."
Ty själen vandrar på alla stigar. Själen vandrar inte på utstakad väg, ej heller växer den som ett strå.
Den slår ut som en lotusblomma med oräkneliga kronblad.

Tandvårdsstöd enligt LSS

Idag fick jag "prova" mitt inyg för tandvårdsstöd för första gången. Jag hade ingen aning om vad det innebar, att ha det, mer än att jag hade rätt till nödvändig tandvård med lägre avgift utifrån LSS pga min diagnos Asperger.

Jag misstänkte att jag hade fått ett hål för jag började känna av en molande värk vid en tand. Biverkningarna på Ritalin har inneburit muntorrhet, att jag biter ihop käkarna ganska mycket och hårt. Då tänker jag på de biverkningar som påverkar just munnen.

Jag fick en akuttid och blev glatt överraskad över att det enda som var med just den tanden, var en något blottad tandhals, som kan göra rätt ont... Sen visade det sig att jag hade ett litet hål på ett annat ställe också.

När jag väl skulle betala så var jag mäkta förvånad och chockad över att få höra att oavsett vad jag gjorde hos tandläkaren så skulle det kosta 150 :- per gång. Ännu mer tappade jag hakan när jag fick veta att om jag hade frikort inom landstingets sjukvård så gällde detta även hos tandläkaren!

Så jag gick därifrån med en overklighetskänsla och en lyckokänsla som inte är av denna värld! Jag behövde inte betala något! Jag har också en ny tid för lagning av hålet, ska få en bettskena för att minska belastningen på mina tänder på nätterna när jag biter ihop käkarna mest och ska få gå till tandhygienist var 6 månad för borttagning av tandsten och polering/putsning av tänderna! Och jag kommer att ha råd med det!!!!!

Kan ju vara bra att veta att detta finns och att de som har en diagnos som går under funktionshinder som omfattas av LSS har rätt till nödvändig tandvård med tandvårdsstöd och att man i dessa fall kontaktar biståndshandläggaren för LSS på sin kommun eller Landstinget för att ta reda på vem man hör av sig till för att ansöka om det intyget!

Första dagen i resten av mitt liv!

Nyårsafton var magisk! Precis som jag föreställde mig att den skulle bli :-) Inga planer på något, hade jag, utan bestämde mig enbart för att den skulle bli magisk! Innan tolvslaget skickade vi upp ljuslyktor i rispapper i skyn med små lappar där vi hade skrivit ner de ord som symboliserade det som vi skulle göra oss av med, sådant som symboliserade det gamla, trasiga, "negativa". Det var en befrielse att göra sig av med de tyngsta lassen, rent mentalt.

Tanken var sedan att vi efter tolvslaget skulle skicka upp en ljuslykta med ord som symboliserar det som vi vill ha i vårt liv nu! Återigen blir det inte som man planerat utan just den ljuslyktan vägrade "fungera". Den föll bokstavligt talat sönder så det inte gick att skicka iväg den. Vi konstaterade ganska så omgående att även i detta fanns en tydlig symbolik! Det var plötsligt väldigt tydligt att de nya ord vi valt, som var "Kärlek, Lycka och Tacksamhet", självfallet skulle stanna hos oss! Vi var något tagna över detta och lyckotårar föll och vi stod där i andlös häpnad, uppfyllda av den härliga positiva energin som flödade omkring oss!

Så länge jag kan minnas har nyårsafton alltid varit en bitterljuv känsla av saknad och sorg, för mig. Det har alltid bestått i att grubbla över året som gått, blicka bakåt och en tung känsla av melankoli och ensamhet har alltid varit delar av nyårsafton. Igår var det allt annat än det! Jag insåg att detta var ett ypperligt tillfälle att i en slags ceremoni markera slutet av ett "vara" och början av MITT liv! Att rent mentalt ta ett jättekliv ur allt som varit och omfamna allt det nya, positiva, glädjefyllda!

Jag kan ärligt säga att jag aldrig känt mig så förväntansfull och nyfiken på att få uppleva resten av mitt liv i detta nya tillstånd, enad i mig själv! Jag vet ju redan att jag kommer att må bra, för det har jag valt! Allt som sker omkring mig gör det av en orsak och det är för att jag ska lära mig något positivt ur det. Hittills har det visat sig vara enbart sanningar! Upptäcker jag någon gnagande känsla inom mig av oro eller rastlöshet så stannar jag genast upp och söker svaret inom mig. Ibland mediterar jag, ibland gör jag ingenting alls, ibland diskar jag, tar ett bad, läser, ser på film. Jag lyssnar inåt och kollar av vad jag känner för att göra och sen gör jag det och plötsligt så har svaret trillat ner i famnen på mig! Jag har ju allt jag behöver inom mig! Jag har aldrig lärt mig så mycket om livet som jag gör nu!

Mina ledord för 2013 är Kärlek, Lycka och Tacksamhet! I allt jag företar mig hädanefter, ska jag kunna förankra dessa ledord!

Att älska sig själv och vara hel i sig själv är det mest osjälviska jag någonsin upplevt! Det finns ingen egoism i det, det finns bara mer kärlek och tacksamhet i det och genom att själv inse hur värdefull jag är så kan jag hjälpa andra, ge mer och min önskan för 2013 är att så många fler med mig ska inse det magnifika i personlig utveckling och välja att tillåta sig själva att ta över rodret i sina liv, välja lyckan och kärleken och inse att de är värda det fullt ut!

Ju mer jag tränar mina färdigheter, desto mer utmanande blir mina "lektioner" och ibland faller tanken tillbaka i att "varför måste allt jag lösa allt det här just nu..." men sen återhämtar jag mig relativt snabbt och påminner mig själv om att jag ju givetvis är kapabel att hantera detta, att hitta mina lösningar och att jag har precis allt jag behöver för att lösa just denna uppgift just nu för annars hade den inte kommit i min väg just nu. Det är väldigt tryggt att veta att jag har mitt eget stöd hela tiden, att jag kan och att jag får stöd och hjälp både genom mig själv men också att jag tillåter mig att be om stöd och hjälp från andra när det behövs.

Nu blev det många ord igen. Men så är det när källan flödar och så mycket kärlek vill ut!

Ta nu hand om Dig själv! Du är värdefull och unik! Det finns ingen annan DU i hela världen och ingen annan kan vara Dig mer än DU själv! Välj att vara den bästa DU som någonsin vandrat på denna jord! Det är bara DU som kan göra det, vet du....